Tredje klass sjöman Carl Nyman, född 1882-03-07.

Gibraltar

Till vårt första mål, som var Gibraltar, anlände Freja den 11 november och
ankrade på redden. I denna stad fick vi första intrycket av sydlänsk livlighet.
Befolkningen tycktes utgöras av flera olika nationer, och för oss hade detta brokiga
nyhetens behag. Spanjorer ledande små åsnor lastade med apelsiner och andra sydfrukter.
Engelska soldater tillhörande Gibraltarfästningens garnison var talrikt representerade.
I kaféer fick vi för en billig penning ett gott vin, Malagavin, som tappades direkt ur
i lokalen befintliga stora träfat. Första bekantskapen med sydlänningarna gjordes dock
för de flesta av oss redan ombord å Freja genom de s.k. krejarna som under middagstimman
fick besöka vårt fartyg, en företeelse som upprepades på alla platser vid
Medelhavet. Köpenskapen var livlig, i synnerhet apelsiner, valnötter och fikon fick god
åtgång. Detta tillskott till dieten var mycket välkommet som skaffningen ombord
på den tiden var något enformig. I övrigt tillhandlade vi oss minnessaker i form
av vyalbum, mindre textilier, solfjädrar o.d. allt av billigaste sort med hänsyn till en
tredje klass sjömans begränsade inkomster.

Landpermission beviljades fria vakten från kl. 1 till kl. 6 e.m. Det kan tyckas vara kort
ledighet, men jag tror det var välbetänkt med denna tid för de flesta av oss hade
aldrig förr varit utomlands, och som mörkret föll hastigt på vid 6-tiden var
det ej så lätt att orientera sig i utländska städer.

Biserta

Biserta, liksom Tunisien i övrigt, är en fransk besittning och bär prägel av
såväl europeisk som arabisk byggnadsstil. En typ som jag lade märke till i denna
stad var en ambulerande handelsman, bärande ett litet bord framför sig med bakelseverk
på. Hans oavbrutet upprepande utrop "ala li bon bon ala kräm" som naturligtvis var reklam
för varan hördes nästan överallt och när skymningen föll på hade han
ett litet stearinljus på bordsskivan bland sötsakerna, vars låga fladdrade för
den ljumma vinden och kastade ett svagt trolskt skimmer över såväl hans bruna
ansikte som hans lilla affär.

Smyrna

Nästa plats som efter resplanen skulle anlöpas var Alexandria, men så kom underrättelse
om att det hade utbrutit pest där, varför routen ändrades så att det blev Smyrna
som fick äran att som gäst till julen se vår ståtliga korvett. I denna orientaliska
stad var affärsverksamheten bland de förut omtalade krejarna större än på
någon av de andra platser vi besökte. Hela fördäcket och båda långsidorna
blev i hast förvandlade till marknadsplats. Det gällde att pruta då det alltid begärdes
mer än dubbelt mot vad det sedan såldes för. Manskapet kunde ju, om ekonomisk möjlighet
än funnits, ej köpa någon större sak då vars och ens utrymme för sina
tillhörigheter utgjordes av ett fack avsett för sjösäcken som innehöll kläder
samt för ett mindre sjöskrin som inrymde skrivdon syattiraljer och lite småsaker.
Smyrna är som bekant centrum för mattillverkning, och dessa utsökt vackra mattor i såväl
form som färg hade sin kundkrets bland officerarna, som tog tillfället i akt och försåg sig
med dessa värdefulla alster.

Cartagena

En dag vid landpermissionen hade några av våra matroser vid besök på ett café
kommit i gruff med några av stadens yngre element, så att gendarmer ingrep och rapporterade
också saken för Frejas befäl, vilket hade till följd att patruller från fartyget
skickades ut i staden för att söka reda på oss och meddela att vi ofördröjligen skulle
samlas vid kajen för att genast embarkera i våra barkasser och gå ombord. Det blev inte endast
vår besättning som kom att samlas där utan även många av Cartagenas lediga manliga
befolkning infann sig och ägnade oss en mindre sympatisk uppmärksamhet samt med ordsvall som vi ej
förstod men väl kunde tänka oss innebörden av gestikulerade omkring oss, en del beväpnade
med långa knivar, som hastigt framtogs ur blusens eller rockens innandöme. Det stannade dock vid
hotet och vi kunde bege oss i båtarna. Sedan vi kommit med, stod våra antagonister kvar och ville
se vår avfärd. Då ansåg en storväxt skåning, R-rg, att han borde konstatera
om de verkligen var så farliga, så han gick ur båten och upp på kajen igen trots varningar
från oss övriga, men han ingav verkligen respekt där han, typen för en blond och kraftig viking,
för tillfället något påverkad av söderns druva, gick omkring bland mängden och liksom
frågade vad de egentligen ville. Var han kom fram blev det en öppen plats omkring honom, och efter
fullbordad rond klev han under utropet "Di ä jävlar i mig inte falia" ned till oss i båten,
varefter vi for ombord.

Hemkomsten till Karlskrona

När Freja efter avslutad långresa den 8 april hade kastat ankar på Karlskrona redd, kom som brukligt
är tullmännen ombord för att göra sin plikt. Dessa kände väl till att meninge man ombord
av såväl ekonomiska som av utrymmesskäl ej kunde ha något nämnvärt att förtulla,
varför visitationen snart borde var överstånden. Den råkade dock bli omständligare än
vi hade tänkt oss. Som jag förut nämnt hade ju de som så kunnat i Smyrna inköpt en del mattor,
som under resan förvarades i tillgängliga utrymmen under däck. En underofficer, av besättningen ej
särskilt omtyckt, var uppbördsman för viss materiel som var placerad långt ner i fartygets inre,
och innanför här har dessa orientaliska mattor fått en undanskymd tillvaro under som det påstods
samme uppbördsmans beskydd. Tullmännen gjorde nu sin rond på batteri och trossbotten, varvid ett och
annat säckfack fick en hastig undersökning. De flesta av besättningen var vid denna procedur
församlade å trossbotten i närheten av vars och ens tillhörigheter. Bemälde underofficer
gjorde då en i vårt tycke mycket onödig uppmaning till tullarna att se efter i gastarnas säckar
och sjöskrin, för de har nog som han uttryckte sig "förskaffat sig en och annan
utrikessak". Detta hans beteende väckte förargelse, och en man ur högen kunde inte återhålla
sin vrede utan ropade högt: "Då är det i stället mer skäl i att göra en undersökning
under trossbotten". Denna fingervisning hade åsyftad verkan. Tullmännen gick ned och upptäckte
mattorna, varpå en del av besätttningen fick order att langa upp dem på däck och sedan ned i en
pråm vid sidan om Freja. Hur saken sedan avvecklades känner jag inte till.

Tillbaka